Diskbråck

Diskbråck är en sjukdom som i högre grad drabbar raser med normallång rygg men korta ben s.k. chondrodystrofa raser. En eller flera diskar som finns mellan varje kota i hals- och ryggkotpelare degenereras/skadas och innehållet pressas ut mot ryggmärgskanalen. Symtomen hos hunden kan vara alltifrån en lindrig smärta som snabbt går över, till total förlamning.

Alla inrapporterade diskbråck

Hur kan informationen utnyttjas och hur går vi vidare?

Nytt om diskbråcksrapportering 2017-01-23:

Svenska Taxklubbens huvudstyrelse beslutade vid sitt möte den 8 april 2016 att ta bort den orangemarkering som funnits i Rasdata tax (http://www.rasdata.nu/tax/) gällande hundar som lämnat avkomma som drabbats av diskbråck, med anledning av att denna färgmarkering lätt förväxlades med den rödmarkering som de hundar har som själva diagnostiserats med diskbråck. I samband med en uppdatering av databasen har dessa markeringar tagits bort.

Under "Avel och hälsa" på Svenska Taxklubbens hemsida finns de fall som inrapporterats på taxar som fått diskbråck. Samtidigt som vi hoppas att fler fall kommer till kännedom för framförallt rasens uppfödare så ligger ett "steg 2" i startgroparna.
I augusti i år fanns 127 inrapporterade fall varav 84 på strävhår normal (SN). Den rasgruppen är störst och kanske mest drabbad men det kan också vara så att ägarna av de mer uttalade jaktvarianterna (SN och KN) har tyckt att det varit angeläget att skicka in blanketten om det bidrar till att vi på sikt får färre taxar med hals- och ryggdiskbråck. Näst flest fall - 20 stycken - finns på den andra jaktvarianten korthår normal.
Om vi ser föräldradjuren till de drabbade taxarna som presumtiva nedärvare av diskbråck så kommer den som önskar att kunna göra egna riskanalyser vid s.k." provparningar på pappret ". På gratissidan www.taxdata.se har vi bett Jörgen Norrblom om hjälp att färgmarkera föräldrarnas namn till inrapporterade taxar. De hundar som efter avelsdebut själva har utvecklat diskbråck kan få en än tydligare färgmarkering.
Just på SN med relativt många inrapporterade fall så upptäcktes att det kunde skilja sig mycket i riskanalys genom att titta på en 4-generationsstamtavla över en välanvänd hane. Några hade en stamtavla med få kända fall i bakomliggande generationer och andra var mer drabbade.
Exempelvis finns en välmeriterad hane med 127 valpar där vi idag kan se att 10 av hans 15 förfäder (67 %) i 4-generationsstamtavlan lämnat diskbråck. En annan hane som hann lämna 35 valpar innan han själv fick diskbråck har i efterhand visat sig ha 7 av 15 förfäder i sin 4-generationsstamtavla  (40 %) som lämnat diskbråck. Ett tredjeexempel är ytterligare en välmeriterad champion som fick 74 valpar. Där finns idag endast 3 kända "nedärvare" av 15 förfäder noterade (20 %).
Det här är uppgifter som naturligtvis inte var kända för hanhunds- och tikägaren när hanen debuterat i avel i unga år. Men det visar återigen att det kan vara klokt att inte låta enstaka individer få för stort inflytande i aveln. Vi måste sprida riskerna och kanske titta mer på syskon till välmeriterade och välanvända individer.
Genom färgmarkering hoppas vi att detta kan bidra till avelsråden och uppfödarna att göra kloka riskanalyser i det fortsatta arbetet med vår friska och långlivade taxras.

Svenska Taxklubbens Huvudstyrelse 2013